Reportage Kolonisverige
Det surrar intensivt i och kring Christers och Helenas kolonilott på Riksby koloniträdgårdsområde i Bromma, utanför lotten, i ett skogsbryn mitt emot står Christers stora bigård med elva samhällen. Han är mycket fascinerad av bins och humlors liv. Christer är en biodlingsveteran och började ha bin redan på 1980-talet. Genom åren har han hunnit göra en hel del iakttagelser.
– Har du sett en humla sova i en blomma någon gång? Vänder man till exempel på en stor blåklocka så kan man se en slumrande humla. De har ett hårt liv och även de måste ta igen sig ibland. Bina föredrar att sova i en cell hemma i kupan.
Med sin tunga last flyger bina och humlorna mellan blommor och sina humlebon och bikupor. Oförtrutligt, dag efter dag tills vingarna slits ut och de faller ner och dör.
Det är i lindblommornas tid när jag besöker Riksby och en lind kan ge upphov till 20 kilo honung. Binas och humlornas förtjusning i lindblommor uppskattas även av oss människor, att stå under en surrande lind är underbart. Men tittar man ner på marken kan man bli bekymrad för där ligger det döda bin och humlor.
– Det är det man ser när lindarna blommar, de döda bina och humlorna där är just de vars vingar slitits ut.
Inget underligt i sig menar Christer.
– Några tusen bin befinner sig samtidigt i en blommande lind, så det är inte så underligt att vingarna på några av dem tar slut just där.
– Humlor har en tjock värmande päls och föredrar lite kyligare dagar, förklarar Christer.
Inte heller regn är något hinder för humlor.
På våren använder de övervintrade bina honungen av äppel- och bärblom till uppfödningen av arbetsbin.
–Christer
Genom att föda upp arbetsbin växer bisamhället snabbt, från att vintertid vara 10 000 bin växer bina i antal och når 100 000 bin. Det gäller att förse bina med pollen- och nektarrika blommor under hela säsongen. På kolonilotten finns växter som är fulla av pollen och nektar, som äppelträd och en hel del kungsljus.
– Bin föredrar små blommor, som maskros till exempel. Visste du att en maskros egentligen är en massa små blommor, kanske ett och ett halvt tusen som sitter tätt intill varandra. Här finns också skålar med vatten till bina och humlorna, för även de kan bli törstiga, särskilt varma sommardagar.
Som biodlare måste man också se till att bisamhället mår bra, det kan drabbas av olika sjukdomar, som amerikansk yngelröta, olika svampinfektioner eller varroa, ett kvalster som suger blod.
– Det kan sitta fem eller sex varroakvalster på ett bi, som blir blodfattigt och sjukligt. Hela samhällen kan dö. Varroakvalstret sprids genom att det sitter fast i biets päls, följer med det ut och fastnar i en blomma, bara för att lite senare fastna i pälsen på ett annat bi och följa med till den bikupan. Varroakvalstret bekämpas genom att oxalsyra sprutas in i bikupan.
Bisamhällena måste också hållas i lagom storlek i förhållande till sin kupa. Ju större bisamhället är, desto mer måste bikupan byggas ut, låda efter låda staplas på varandra. Blir det för trångt så kan det hända att bisamhället svärmar, det vill säga, en del av bisamhället ger sig av med en ny egen drottning på jakt efter en plats att bo på. De kan flyga ett par kilometer i sin jakt efter en bostad.
Både Christer och hans fru Helena delar gärna med sig av sina biodlingskunskaper, bland annat hade de ett uppskattat föredrag på Biologiska mångfaldens dag på Riksby i våras. De har också börjat samarbeta med Engelska skolan som ligger alldeles intill Riksby koloniområde.
Detta reportage går att läsa i sin helhet i tidningen Koloniträdgården nr. 3 2023
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo. Lorem ipsum dolor sit amet.
Illustration Namn Namnsson
