Gröngödsling

En tom växtplats är inte bara tråkig att se på – bar jord är inte särskilt gynnsamt för vare sig jorden eller framtida odlingar. Gröngödsling handlar om att så växter för att förbättra jorden. Växterna skyddar markytan, tillför organiskt material, gynnar mikrolivet och gör jorden mer bördig inför kommande odlingar.

Faktablad Lätt om odling:
>> Faktablad om gröngödsling
>> Alla faktablad
>> Gödsla rätt

Tillbaka till jord och näring

Varför gröngödsla?

Gröngödsling ger många positiva effekter på samma gång: mer organiskt material i jorden, rikare mikroliv, bättre jordstruktur, fler porer för rötter och vatten, kalium och fosfor blir mer tillgängliga och särskilt bra för tunga lerjordar.

Efter gröngödsling passar det extra bra att odla näringskrävande grödor som kål och purjolök.

Gröngödsla på olika sätt

 

Gröngödslingsväxten odlas som enda gröda under hela säsongen. Det passar bra på mark som ska bli köksland nästa år, där man inte vill låta jorden ligga bar.

Växten slås av och brukas ner i jorden. Då tillförs mull, näring och bättre struktur.

Sås efter en gröda som skördats tidigt, till exempel sallat eller lök.
Fånggrödan fångar upp kväve som annars riskerar att lakas ur, hindrar näringsförluster och gör näringen tillgänglig igen när den myllas ner.

Honungsfacelia och rajgräs är exempel på effektiva fånggrödor.

Sås in mellan andra grödor eller i gångar.

– subklöver mellan rader av kål

– bondböna mellan potatis

Bottengrödor kan förvirra skadedjur, minska angrepp och fungera som levande marktäckning. Mattlusern mellan morötter har visat sig minska angrepp av morotsfluga.

Växter med olika funktion

Tillför mull och förbättrar jordstrukturen:

  • honungsfacelia (snabbväxande, populär hos pollinatörer)
  • gurkört
  • rajgräs
  • bovete

Honungsfacelia lämnar mycket växtrester men fröar lätt, så den kan slås före blomning om man vill undvika självsådd.

Baljväxter samarbetar med bakterier på rötterna som kan omvandla kväve från luften till växtnäring.

Det gäller bland annat:

– klöver

– ärtor

– bönor

– vicker

– lusern

Kvävet används först av växten själv och blir tillgängligt för nästa gröda när växten bryts ner. Ärtor och bönor lämnar mindre kväve kvar än klöver och vicker, som är särskilt bra gröngödslingsväxter. Tecken på bra kvävefixering är stora rosafärgade knölar på rötterna.

Blandning av klöver och gräs
En mycket effektiv kombination – klöver binder kväve, gräs fångar upp kvävet och båda förbättrar jordstrukturen. Rötterna ”kittar ihop” jorden så den blir luftig och stabil. När klövern slås kan kväve frigöras, och då tar gräset upp det så att det inte går förlorat.

Ärtor, bönor, vaxbönor och spritärter är också gröngödselväxter.

Efter skörd:

– låt rötterna vara kvar i jorden

– klipp ner växtdelarna ovan jord

– mylla ner dem

– då tillförs både kväve och mull