Om samma slags grönsaker odlas på samma ställe år efter år finns det risk för s k jordtrötthet som leder till allt sämre skördar, p g a att sjukdomar uppstår, även om du gödslar. Risken för sjukdomsangrepp minskar med växelbruk. Den besvärliga klumprotsjukan på kål har exempelvis inte lika lätt att angripa kålen om du flyttar den till ny jord varje år. Det är likadant med många andra skadegörare, t ex nematoder och en del insekter. Därför bör de olika sorterna växla plats varje år. Det kan vara besvärligt att hålla reda på om du tar varje sort för sig. Dela därför in grönsakerna i grupper med liknande näringsbehov så går det lättare att praktiskt tillämpa ett enkelt växelbruk. Först delar du in odlingsytan i fyra delar.

PÅ YTA 1 odlar du baljväxter som ärter, bönor och gröngödslingsväxter (klöver, lupin m m).
PÅ YTA 2 odlas främst rotfrukter och lökväxter alt. potatis men även dill, persilja, spenat och mangold.
PÅ YTA 3 odlas potatis alt. lökväxter.
PÅ YTA 4 odlar du näringskrävande växter som kåloch gurkväxter, selleri och purjo. Även sallat och andra korgblommiga växter kan placeras här. Nästa år flyttar du växtgrupperna i klockans riktning och fortsätter så runt år från år. De mest näringskrävande växterna kommer då efter baljväxterna. Där du odlat baljväxter är jorden kväverik eftersom baljväxter kan binda kväve direkt ur luften. En hel del av detta kväve stannar kvar i jorden till året därpå om baljväxtrötterna brukas ner. Trots detta kan växterna på yta 4 behöva extra gödsel. Även andra bladgrönsaker har ganska stort behov av kväve. Däremot ska man vara försiktig med kväve till rotfrukter och potatis.